Sådär. duschad, påklädd, sminkad o håret är fixat.
Sitter i en pokerturnering med ett glas vin... .Känns rätt ok nu..


Fan va bra mina ROSA tofflor passar nyårsklädseln!! TACKÄLSKADE LINDA

Varför kan jag inte sluta tänka alla dessa negativa tankar.!!!


Gott Nytt jävla År på er

mina alla jag

Få mer självkänsla och självrespekt är vanligtvis min läxa jag får från min psykolog. Men jag har svårt med det. jag tycker inte om det jag ser i spegeln och jag tycker inte om den person jag har blivit. Jag försöker att hitta en stil som jag gillar och försöker få några åsikter om ja... hmm.. ja va fan som helst egentligen. Men det bor så otroligt mkt olika personer i mig och jag får inte grepp om vem jag egentligen är. En del av mig vill te.x visa mig ute i små, tighta kläder och "knulla" runt, supa och bete, mig. ( inte bry mig alls) En annan del av mig vill gå dygnet runt fullt påklädd , helst flera lager och inte låta någon se mig alls. En tredje del vill vara normal, ha ett jobb, pojkvän och en fritidssyssla. Den fjärde vill lägga sig ner och dö..osv...osv... ja visst vi får ju inte glömma hon som vill vara pårökt, svälta sig själv , hetsäta , skära sig själv eller bli besatt av allt som går att bli besatt av... Hon är nästan den värsta och den som oftast gör sig påmind. Henne får jag kämpa emot dagligen. Och jag hatar henne.

Jag ser dig
jag vet vem du är
och att du kanske kommer vara någon annan imorgon

Jag har sett dina ärr
jag har hört din förtvivlan
och många gånger har dina tårar landat på min axel

Jag har försökt förstå
även om det varit svårt ibland
din verklighet har inte alltid varit min

Jag vet att du inte är stark
men att du är envis
och fast beslutsam om att ordna upp ditt inre kaos

Du får göra misstag igen
du får såra människor som bryr sig om dig
och du får falla tillbaka i gamla invanda mönster

Du kommer att bli ledsen
och gå sönder inombords
men du kommer resa dig starkare för var gång det händer

Jag vet vem du är
jag vet att du vill och kan
och jag vet att du inte står ensam i din kamp

Jag finns här
såsom många andra
och vi vet att du kommer att lyckas

@ngie 2007 07 02

Är det verkligen så illa att jag har kommit upp i tantåldern? Då man ska ha knälånga kjolar och blus?

Då det är dags för pantalonger eller mormorstrosor? Eller det kanske är samma sak?

Är det så att efter en viss ålder är man för gammal för kort kort och latexkorset? Ja det kanske man är…..

Men WTF!!! Jag fyller 27! Har noll barn och är singel.

Ska man bli kallad lättfotad bara för man e lättklädd.! Ja såklart att man ska. Folk blir ju faktiskt våldtagna för mindre i dagens samhälle.

Ska jag kanske färga håret i en tantlila färg? Permanenta behöver jag ju inte. För lockigt hår det har jag ju redan.

I sommar du jävlar ska magen vara tillbaka=)

Sjuk IGEN!!!!!
Börjar bli skapligt trött på att vara sjuk varannan vecka...!!!
Trodde att det skulle bli bättre efter operationen, Men som sagt så blev det ju inte, får ta o ringa vårdcentralen snart så dom kan ta reda på vad det är för fel på mig.
Just nu testar jag naturläkemedel och hoppas att det ska bli bättre.

I don't know who he is
In my dreams he does exist
His passion is a kiss
And I can not resist

Ja men då va det dags för en liten uppdatering på vad som händer i mitt liv.
Vaknade idag av nån slags ro i kroppen. Ett accepterande av att det är som det är och det är okej.
Jag har länge trott att jag behöver en pojkvän i mitt liv. Men så är det ju faktiskt inte. Vill jag gå igenom ett förhållande igen när jag vet hur dom brukar vara? Destruktiva, nej det är inte värt det alls faktiskt, Eller en kille det är så jävla synd om pga att jag har borderline? Nån som blir förbannad på mig för att jag inte klarar av en enkel fika på stan emellanåt? Nej tack.!
Jag har det bra som jag har det, jag har en fantastisk psykolog som har hjälpt mig så otroligt i min kamp med mig själv. Vänner som inte dömmer mig för att jag mår dåligt. Det har tagit mig nästan 27 år att inse vilka mina riktiga vänner är och tro mig dom är guld värda! Dom hjälper mig att stå upp för mig själv och att tro på mig skälv. Jag har en fantastisk pappa som även han leker hobbypsykolog emellanåt och hjälper mig att lösa problem och finns där när jag behöver honom. Dygnet runt! Jag har allt i mitt liv egentligen, det finns egentligen alltid nån som håller mig i handen när det blir jobbigt och jag är rädd, bara jag vågar be om det. hmm det va ju inte det här jag skulle skriva om, aja... :) Det va det d blev, nu ska jag fortsätta med städningen, tänkte hinna ett kapitel i körkortsboken och sen ska vi till gymmet senare. Funderar på om jag ska våga mig på bastun idag...:)

Nya kaffekoppen

När jag kom in med morgonkaffet till frugan idag så nämde hon att jag hade fått en ny mugg som jag skulle kunna dricka kaffe i. ( En stor en) fast den låg i påsen sen i lördags. hehe...=) Men visst är den fin? Jag måste ha världens bästa fru=)

mat mat mat mat mat mat mat

ja idag vaknade man ju inte vid 9 som tänkt, vi skulle handla inför "mormor"s födelsedag och gymma, men icke sa nicke, vaknade 13.30 typ. tur att det är fredag.
Det mest otroliga i frugans o mitt liv är att vi typ aldrig har nått att göra på förmiddagen , ändå lyckas vi nästan alltid vara ute i sista minuten.. hehe..:)

imorgon ska jag ÄTA hela dagen. Yum Yum...:)

ja alla mina självdestruktiva beteenden kom ju tillbaka med full kraft och under samtalet med M igår så kom jag underfund med att jag måste öka min självrespekt. Jag måste verkligen börja tycka om den personen som jag är och inte önska att jag va någonannan. Det kommer bli en tuff resa. Vi ska nu börja med att bearbeta olika trauman som jag har varit med om i livet, dags att komma vidare. Gillar inte känslan av att stå still. Vart iaf lite glad när jag pratade med M igår och förklarade hur jag avskydde känslan av att inte ha kommit någonstanns under dom här snart 2 åren som jag har gått i DBT, då berättade hon att hon talat med min förra psykolog som sa att det va en så stor förändring i mitt sätt att vara och bete mig, jag kollar inte längre i golvet eller har keps på mig för att undvika så mkt ögonkontakt som möjligt. Mina ångest-nivåtester ligger inte längre på skyhöga höjder då en del läkare faktiskt undrade hur jag tog mig ur sängen på morgonen. ( Hemligheten va en fantastisk kille som bar upp mig ur sängen om jag inte klarade det själv) Och en stor portion Envishet. Jag har faktiskt mål i livet för er som inte tror det. Citerar mitt kontrakt från psyk: "Jag vill leva som en "normal" människa med jobb och fritid."
Idag ska jag och Lo till körskolan, det är lite skrämmande men samtidigt pirrigt och spännande. Jag hoppas att jag klarar av det denna gång och inte låter min rädsla för allt utgöra ett hot mot något jag verkligen vill.
Efter det ska jag o Fru promenera. Vi skulle börja träna denna vecka igentligen men vi är inte riktigt friska i kroppen någon av oss så vi har beslutat oss för att avvakta. Idag började vi med kost och vitamintillskott iallafall, allt för att få så bra imunförsvar som möjligt. Önska oss lycka till..! Puss Milla

Helt plötsligt släppte all ångest?

Ja, va ska man säga, inte ¤#"&# vart det nått Nintendo-spel i helgen. Men vad gör det. Jag tror nog att jag lyckades ha ganska kul ändå. Trots alkohol.
Nästa veckas lista är klar och det finns en hel del inplanerat. Imorgon måste jag införskaffa en ny intimpiercing, tappat min IGEN, tror inte att det va meningen att den skulle komma i efter operationen. Ja hur har det då gått med ihopläkningen? Idag känns det fruktansvärt ömt men jag tror att det beror på att sårskorpan är på väg att lossna.
Tänkte ju ta en paus från gruppen för det har varit så mkt problem fysist med min kropp nu, haft feber till och från och huvudvärk som kommer och går hela tiden, så jag har inte riktigt orkat med den psykiska biten. Men som vanligt så har jag kommit underfund med att DBT:n är viktig och jag har faktiskt inte speciellt lång tid kvar att gå, så jag får stå ut.
Imorgon ska även Linda och jag förbi gymmet och ordna med kort. Har talat lite med en fotograf på modellbilder och ska ev iväg och fotas och då vill jag väl se så bra ut i kroppen som jag kan.
Onsdag bär det av till körskolan med Lo. DEt är dags att ta steget nu. Körkort har ju varit mitt mål i många år. Men kännt pga panik ångesten att det inte skulle vara bra för mig att sitta bakom ratten. Men nu när jag har så pass bra kontroll över den så tror jag att det är dags för ett nytt försök. Jag ÄLSKAR ju att köra bil lixom..:)

Nämde jag att jag tänker ignorera min onda tankar och trycka i mig resterna av min pizza ikväll?=)

Skulle idag kunna vara dagen som jag kom igång igen på? Eller är det bättre att vänta tills måndag? Jag har ju fortfarande ont i hela kroppen och en huvudvärk som är inne på dag 3.. :(
Någon som har nått på g i helgen, jag är gräsänka. ( Det lutar åt Nintendo-spel)

Blommor

o här sitter man o tjurar lite för sig själv och så kommer frugan med blommor...:D Tack babe

Grejer för framtiden

Ja, vad ska man säga, kanske ska lyssna på mer positiv musik medans jag skriver. Det kanske blir en mer positiv stämning i min blogg då. Inte för att jag ens vet varför jag skriver häri. Men, nån , någongång för längesedan sa till mig att det va en bra ide och att jag borde skriva mer för att få nån slags rutin i skrivandet. Fick även höra att jag va bra på att uttrycka mig i skrift. Jag tyckte nog att det lät som en smart ide då, för att uttrycka mig verbalt suger jag nått så fantastiskt på. Grammatik o sån skit bryr jag mig inte om alls. Jag tycker inte att det finns några rätt och fel i texter, var och en är sin egen författare och som författare får man väl uttrycka sig som man vill?
Så jag fortsätter väl att skriva det jag skriver. Jag gjorde en lista igår på saker jag vill testa för att jag är feg och saker som är mål i mitt liv. Dom är inte i nån speciell ordning.

• Åka Gocart ( tror ju jag är värdelös på det så just därför har jag aldrig vågat testa, men tycker att det verkar kul)
• Fine Art ( naken fotografering) ( hoppas på att det kommer bli shyssta bilder så att jag lär mig att tycka om min kropp igen)
• Vanlig fotografering ( just för ungefär detsamma som ovanför och för att våga, jag är livrädd för att stå framför en kamera)
• Resa utomlands ( vem drömmer inte om det? Men jag är rädd för att komma vilse)
• Ha 100 kr när kvar när den 19 kommer. ( nångång måste ju ekonomin gå ihop sig)
• Inte fastna i mina destruktiva beteenden ( kommer ju på mig själv med det varje dag)
• Träna regelbundet. ( Träning ger ett bra psyke)
• Självdisiplin ( låter bra, jag får inte mig själv till att göra nått)

Hmm, vart fan kom tanken att jag ville tända massa ljus och tillbe mörkre makter ifrån?

Ruffel o båg?

Mediciner släng er i väggen. På ophra idag har vi lärt oss att om man säger:
Jag är trygg
Jag accepterar och älskar mig själv som jag är
Det va visst massa fler. Om man säger det här så kommer livet bli bättre och man kommer till slut tro på det. FNYS! HMPF! Glöm inte bort att dom blandade in Gud med.
Visionstavlor eller? Inre frid och o bilder som representerar hur man vill ha det i framtiden? Klippa o klistra...mmm det gjorde jag på barn o fritid. Det finns så mkt olika metoder för att må bättre psykiskt, men det känns som om det mesta bara e bluff.

Vad är det för fel på mig?

Morgonstund har guld i mun??? Eller.??? Ja vi gick ju iaf och la oss tidigt igår. Kl 00.30 släckte jag lampan och slockande, får väl tillägga att jag gick upp kl 14 på dagen. Vaknade nu??!?!? Ska det va så? Jag är helt jävla slut och vore det inte för att kroppen säger ifrån tillslut och man måste gå upp på toa el få nått i magen så skulle jag väl typ sova HELA tiden. Vad är det för fel på mig?

Linkin Park - Bleed It Out

Är det för myk att kräva att vilja vara den som förändrar någons liv?

Ja vad ska man säga, jag har väl varit förbannad typ hela dagen, min brist på självdisiplin stör mig nått så satlöst. Jag sitter och tittar på världens härligaste män som idag handlar om players och jag har nog lyckats bli asförbannad på dom med. Haha. Är det nånslags karlhatarperiod jag är inne i kanske? Eller en: Jag hatar alla period? Just nu skulle man kunna säga att Linda och jag sitter och tjurar i varsitt hörn. Vad skönt det är när man slipper vara helt ensam i sina dåliga dagar iaf.

Ska väl iaf försöka att komma isäng snart iaf, så kanske det känns bättre imorgon, dyngsrytmen är åt helvete för tillfället. Men det kan väl inte bli på nått annat sätt eftersom jag ändå inte känner att jag tillför något i livet/världen/vardagen?
Är det för myk att kräva att vilja vara den som förändrar någons liv?

Borderlinebruden

En borderlinebrud tar tag i saker och ting.
Konflikter må vara ofta förekommande, men de reds ut och smusslas inte undan som Svenssonpacket tycks ha som konstant hobby.
Borderlinebrudars korta tålamod gör henne till en drivande människa med stora ledaregenskaper. Hon ser till att saker och ting görs, och inte bara läggs på hög. Jobbigt för borderlinebruden, som därmed tar på sig alltför stort ansvar, men superbra för andra som ges struktur och vägledning.

En borderlinebrud är engagerad.
Vare sig det gäller förhållanden, politik eller hobbys är borderlinebruden in the game till 100 %. Hon är inte den som går med i Grön Ungdom för att gå på ett möte och sedan ta emot nyhetsbrevet. Istället är hon den som skall rädda världen, vilket är svårt som fan, men gör att saker och ting drivs framåt.
Pga borderlinebrudens svartvita tänkande är det också lätt för henne att se vad kärnan i ett problem egentligen är, istället för att vela fram och tillbaka. Straight to the core, och sedan är det dags att fundera ut vad lösningen är.

En borderlinebrud är medkännande.
Emotionellt instabila människor har ofta ett större medkännande för andra som mår dåligt. De vet själva hur ångesttoppar och kaos känns.
Borderlinebrudens förmåga till att överreagera gör också att hon har stor förståelse för andras vardagsirritation, tex över spårvagnar som går sönder, människor som stör etc.

En borderlinebrud har sett livets mörka sidor.
Inte att borderlinebrudar vill dö, eller har försökt ta livet av sig, eller vill skada sig själva. Men majoriteten av dem har någon form av självskadebeteende med sig i bagaget. Borderlinebruden vet helt enkelt hur det är att må så jävla dåligt att man vill skada sig själv. Detta leder till en annan syn på livet än vad den generaliserade andre** har, en syn som gör att borderlinebruden förstår vikten av de små sakerna i livet.
Borderlinebrudar förstår också att det inte alltid är yttre omständigheter som gör att man mår som man mår för tillfället. Ibland kommer ångest, självhat, tomhet etc. till synes helt utan anledning. De har därmed stor förståelse för "dåliga dagar".

En borderlinebrud sviker inte.
Tack vare borderlinebrudens rädsla för separation är borderlinebrudar vänner som ställer upp för dig. Så länge man själv vet sin plats, och inte utnyttjar borderlinebruden, är de lojala följeslagare som du kan lita på i vått och torrt. En borderlinebrud som vän kommer att finnas där för dig när du behöver henne. Tvärt emot vad som tros är borderlinebrudar inte supermanipulerande. Om du bara visar uppskattning för borderlinebruden, kommer hon inte att behöva vara annat än ärlig mot dig, eftersom hon känner sig säker i eran relation.


Denna text är hittad på: http://charlyene.blogg.se/2008/august/utkast-genom-aren.html?_tmp=3f99212854ed7c2303dd65ae7488c4b0d18a7e3c

Can only get better

Ja men då gör vi ett nytt försök då, för tillfället ligger allt skrivande på is verkar det som, jag är så fantastiskt trött hela tiden så jag får verkligen inget vettigt gjort och inte fan har jag lust med nått heller. Känns onödigt att gå upp på morgonen/ eftermiddagen, gå till psykologen el att gå till gruppen. Jag känner ingen inspiration alls.Ska man skriva det gamla vanlig? : Jag vet att det är en svacka och att det kommer att gå över. Känns så onödigt, ni vet det och jag vet det.

Jag har ju gjort operationen nu och innan och efter den har jag lyckats vara sjuk HELA tiden, inte undra på att jag e nere i botten snart, jag är helt slut, allt gick så fort. Först cellprover och tanken, det kommer gå fint, nya cellprover och tanken, det är lugnt jag kommer inte behöva opereras och sen lappen: Måndag den 20.de ska du opereras, hann knappt bli rädd, fast samtidigt va jag totalt skräckslagen och kände inte att jag hade nån som tog mig på allvar. Tumör, cancer? Vad hände om dom inte får bort allt, tänk om jag inte kommer kunna få barn osv, osv.. Så jag tryckte undan känslan med tanken på att det va fel att tänka/ känna så. Vilket jag nu fått tillbaka efteråt. I lördags vaknade jag och kände att jag inte ville leva längre, jag va så jävla slut.Det började väl egentligen redan på fredagen men jag försökte ”trycka” bort känslan med hjälp av vin och cider. Tycker ni att jag klagar? Tänker ju fortsätta.!

Jag tror mitt ”osynliga” självdestruktiva beteende har varit på topp dom senaste veckorna. Jag har inte haft nått snällt att äga eller inte ens att tänka om mig själv. Jag har tittat mig i spegeln och sett en ful flodhäst full med ärr. Vem vill ha en sån? Trodde ju att jag ett tag inte brydde mig om att ha kärlek i mitt liv. Men efter den här perioden som jag har fått klara istortsätt själv ( eftersom jag känt att jag är en börda när jag försökt ta upp min rädsla med någon) så vill jag inte vara ensam. Visst jag har vänner, men jag behöver nån som finns som en partner , som håller mig i handen när jag är rädd. Men samtidigt så vet jag ju vilken slags killar jag vanligtvis fastnar för och då är det nog fan bättre att vara ensam och rädd.

Linkin Park - Given Up

uppdatering

Ja, jag får börja blogga igen…:P

Efter ett par veckor med förskylning och besked om cellförändringar så orkar jag att engagera mig i saker och personer igen. Jag ska inte ljuga, jag sover väl fortfarande 12 h per dygn. Något som livet har lärt mig efter dom här veckorna är att använda mig av medveten närvaro, ta det lugnt och ta hand om mig själv. Arbetat mycket med känslor, att identifiera känslor jag känner och inte döma mig själv för att jag har dom. Jag har försökt undvika negativa känslor och försökt att jobba fram dom positiva. Hmm, kanske ska ge nått exempel? Jag har lärt mig att ordet älska kan användas på fler sätt än det man säger till sin partner ” jag älskar dig” Linda sa jag älskar dig till mig för ett par veckor sedan och jag vart så paff på nått sätt. I mitt liv har nog dom tre orden inte betytt så mkt igentligen, det har inte funnits nån riktig känsla bakom det. Men det fick mig att fundera och jag känner att det inte är fel att älska någon, eller att säga det till någon ( om man menar det). Känns mest som jag yrar nu, men jag tror ni förstår.

Jag har även lyckats vända en ”negativ” känsla: Svartsjuka. Det är verkligen en hemsk känsla, men när jag va mitt uppe i den och kände att jag skulle släppa en dräpande kommentar till personen det handlade om så tog jag en paus ist. Jag gick ut och tog en cigg och tänkte över situationen, frågade mig själv: Varför är jag svartsjuk? Har den andra personen gjort nått som får mig att känna såhär? Har jag varit i den här situationen förut och tror att jag är i mitt förflutna? Jag kom fram till att det sistnämnda va närmast sanningen, så jag bestämde mig för att ta ett djupt andetag och släppa känslan, den hade absolut inget att göra i mitt liv just då. Och ist för att bli nedstämd eller bete mig som en svartsjuk galning så kunde jag fortsätta vara glad. Och det kändes så fantastiskt bra.

Ja nu vet ni lite om vad jag har sysslat med dom senaste veckorna, tyvärr är jag lite dålig på att höra av mig och umgås med folk, men det vänder väl förhoppningsvis.

Ja då kanske man skulle ta och skriva lite om hur den senaste veckan har varit då.
Har väl kanske inte för mkt att säga, det går väl ganska okej för tillfället. Är mest trött för tillfället och sover en del. Eller ganska mkt. Idag har jag lyckats att vara sjuk med feber hela dagen men ändå lyckats tvätta och diska så jag får väl vara nöjd.
Ehh helt äriligt jag har fortfarande ont i hjärnan så, ja, jag skiter i det här.

Ska bara diska....

...så ska jag försöka skriva lite sen.....=)

Dag 7 ( 20.09)

Helgen har varit helt ok, jag är fortfarande trött hela tiden men det kommer säkert att bli bättre med tiden. Helgen har varit helt ok kanske va i underdrift, den va bättre, massage, god mat, myk sömn. Lite filmer och tv-serier på det med. Ehh jag har inte tid att skriva, det är nått konstigt på tv som jag måste titta på.

Dag 4 ( 20.46)

Dagen har varit helt ok, vaknade av min kombo kom med kaffe på sängen åt mig. Och igår fick jag jättegod mat ( o jag bakade en sockerkaka =) ) Plockat lite här hemma och sen bar det iväg till gruppen. Nu när jag väl tagit mig dit med lite pepping från en av tjejerna i gruppen så kändes det så otroligt skönt att få "passa in". Jag har jättefina vänner utanför gruppen, men tyvärr kan dom inte alltid förstå vad det är som pågår i mitt inre. Så jag hoppas att jag kommer att må lite bättre nu när vi är igång igen...
Nu Family Guy, trött som fan, misstänker att jag somnar snart. Skeda med Kissen, det är det bästa=)

Dag 3 ( 20.29)

Japp, denna dag har gått riktigt bra med. Linda och jag har väl mest försök att få nån slags ordning på hemmet. Om nån vecka blir det barbygge. Hehe..::)
Vaknade gansak sent. Snoozeknappen e ju riktigt bra...:P Eller inte. Städade av lite men insåg att det inte va nått kul så jag bakade en sockerkaka med chokladbitar i ist...:)
Nu är det slapp framför Family Guy som gäller...
Hörs imorgon

Dag 2 ( 19.15)

Glöm det där som jag skrev förut om att jag skulle skriva senare. Insåg att personer kanske kan ta illa upp.
Dagen har väl gått ganska ok, det va en riktigt jobbig stund uppe hos Maggan, men nu har vi lite att ta tag i. jag ska få mer mediciner så kommer jag förhoppningsvis att må bättre under en period och kunna jobba igenom saker som har hänt som förföljer mig nu. Jag har fått ur mig en sak som gjorde mig riktigt besviken i år. Känslan av att en liten stund få tillhöra nått och sen drogs mattan under fötterna på mig. Ändå va jag försiktig och hoppades inte på nått från början.
Tror att jag kommer att tycka att vara nykterist är en riktigt cool grej, jag har festat på och dömt mig själv för hårt när jag inte pallar trycket. Men alla är skapta olika och jag verkar vara skapt med en svaghet som jag måste jobba med, dagligen och det får jag göra nu. Så jag tror steg 1 nu är att bli en jävel på alkoholfria drinkar. Eller det kanske inte är steg 1, steg 1 är faktiskt att börja äta och sova normalt igen.

Dag 2 ( 12.03)

Ja, steg för steg under dagen började med att trycka på snooze-knappen på telefonen från kl 8.30 till kl 11 då jag insåg att jag va tvungen att gå upp. Ska till Maggan kl 13. Fått i mig ett par koppar kaffe och ja, jag ahr tagit mina mediciner idag med. Uppdaterar mer senare. Har ett långt "brev" i mitt huvud som jag ska försöka få ner i skrift lite senare. Vi får se hur det går.....

Dag 1

Dag 1 är avklarad. Som ni vet gick jag upp tidigt tog mina mediciner och slappade.
Sen åka jag till bror och Verona som skulle på BVC-besök för att vara barnvakt åt Linnea, ahh hann med att få en banan av pappa därimellan så mitt illamående skulle sluta.
Stackars Linnea hade över 40 graders feber när jag kom. Men vart lite bättre på slutändan...=)
Sen kom jag hem och sprang på Linda i trappen så vi har hållt på att packa upp o trixa o fixa och organiserat....=)
Fått i mig lite nudlar nu på kvällskvisten framför Simpsons. Det värsta illamåendet har gått över och det värker bara i livmoder och svank nu, men det blir förhoppningsvis bättre.
Ja, jag va ju nere på stan med tillsammans med Angie och gick till banken för att få mitt kort fixat. Ja J, jag ljög. Förlåt men det är vad vi missbrukare gör. Men det är fixat nu! Siktar på tidig sänggång idag med och att jag lyckas ta dagen steg för steg imorgon med som jag gjorde idag.

Ja men då är det en ny vecka och jag ska försöka att få någonslags ordning på mig själv. Jag satte kl på 8.30. ska försöka komma igång med mina rutiner igen. Så nu sitter jag med mitt kaffe och alfapet. Nyhetsmorgon på i bakgrunden med. En vanlig morgon för mig förr i tiden. Det funkade då, så då kanske det funkar nu med. Dock slår hjärtat fortfarande för fort och min livmoder känns som om att den är påväg ut. Kanske inte så trevligt att skriva om i bloggen. Men är det en blogg om mitt liv så ska det väl handla om allt i mitt liv med. Tänker inte cencuera längre. Nu ska allt ut. Har hållt tillbaka väldigt mycket om mina känslor och mitt liv. Men nu ska sanningen ut om hur det verkligen är att leva med borderline. ( Ni vet den där sjukdomen som jag inte får skylla på när jag mår piss)

Idag tror jag att jag ska ha Linnea en liten stund. Det ser jag fram emot. Jag behöver ha min lilla solstråle ibland och få känna den ovillkorliga kärlek som man bara kan få av ett barn. Det är en relation som jag ALDRIG kommer att förstöra. Hon ska veta att jag alltid kommer att finnas för henne och att hennes välmående går före mitt eget.

förvirring, smärta och skam

Jag undrar när jag gick från lite lätt psyksjuk till en totalt galen människa? Jag är besatt av att ”laga” allt som jag tar sönder om jag inte får ett: Milla det är ok, du gjorde ett misstag, jag förlåter dig. Men frågan är om det skulle hjälpa? Jag är van vid att få ett dra åt helvete när jag har gjort fel. Det kan jag ta, då vet jag att det är klart. Men sånna här situationer fixar jag helt enkelt inte. Jag är helt störd, jag vet inte alls vad jag håller på med, vad jag ska säga eller vad jag ska göra. Det enda jag har märkt är att jag nog antagligen bara gör allt värre. Och det värsta är att misstaget är ett fyllesex, jag ville nog egentligen inte alls. Jag ville bara ha uppmärksamhet och jag använde mig av min kropp för att få det i flera år. Det är det jag kan, använda min kropp. Tal och hjärna är det inte mkt med, jag har intalat mig själv under så många års tid nu att jag ändå inte har nått bra och säga eller att mina känslor el reaktioner på olika saker är fel. Nu håller jag på att lära mig att acceptera att jag känner mer än vad andra människor gör, att enkla skitsaker kan få mig att gå sönder totalt. Jag har gått blocken : Att hantera relationer, stå ut när det är svårt och reglera känslor. Men ändå verkar jag inte ha lärt mig ett skit. Och det gör mig så förbannad, är jag trögtänkt? Ni tjejer och killar som har gått I DBT, har ni lärt er att använda er av det vi lär oss i verkligheten? Kan ni ge tips på hur jag ska komma ihåg det jag lärt mig när jag hamnar i jobbiga situationer?
Jag måste göra en plan igen. Jag mår inte bra som jag lever nu. Så fort jag får ett negativt besked så lägger jag av totalt, maten funkar inte, sömnen funkar inte, komma ihåg medicinerna funkar inte. Hjärnan funkar inte. Jag vet att jag mår ännu sämre när jag inte tar mina mediciner. Jag önskar jag kunde stänga av hjärnan, jag bara sitter och funderar och funderar och grubblar, jag gör mig själv galen.


förlåt du snälla människa som står ut med mig och förlåt för att jag beter mig så korkat.

Jag vet att jag låter ganska hård emot mig själv i det här inlägget. Ärligt så ser jag mig själv som en stark person en person som kämpar för att få leva ett normalt liv. Dock så kvarstår ju faktumet att jag ahr en sjukdom som ställer till det för mig imellanåt och jag förstår att det är svårt för mina vänner som inte har den att förstå vad det är jag går igenom ibland. Dom stunder då jag är så otroligt jävla trött på att försöka hålla ordning på mig själv. dom stunder, dagar, veckor jag inte kan ta hand om mig själv, att ta en dusch eller få i mig nått att äta kan vara ett evighetsprojekt. När jag är så jävla trött att jag bara vill gråta eller få skrika på någon för att jag tycker att det är så jävla orättvist . Dom som har gjort mig illa mår inte dåligt över det i dagsläget och jag har fortfarande mardrömmar och "vakendrömmar" om saker som har hänt och jag känner smärtan lika tydligt idag som jag gjorde när det hände.

Nomy - Cocain

You are in pain
Take your life, take your life with cocain
But I am who I am
so I do what I can, when I can
but I can't really do a damn thing

So fine this day
all your problems has gone away
but tomorrow, when you wake up
all your problems are back to stay

Your life,
a game
turn it up, turn it up with cocain
And everytime that you live is a time when you feel
and the only time you heal

Tell me what it is
and it would never be like this
A problem that we have in common
baby tell me what it is
it probably doesn't meen a piss
will rip my heart apart

Now it's to late, to late to live
only heaven loves you now
so love it back for once
just once

Now it's to late, to late to live
and my councius killing me
so am I alive
but Im not free

and for all of you that can relate to this to
and for all of you that can relate to this to

White snow
I know
You're on a place where I just can't go
But I hope you do remember
your snow doesn't warm you in december

You are in pain
Take your life, take your life with cocain
But I am who I am
so I do what I can, when I can
but I can't really do a damn thing

Now it's to late, to late to live
only heaven loves you now
so love it back for once
just once

Now it's to late, to late to live
and my councius killing me
so am I alive
but Im not free

and for all of you that can relate to this to
and for all of you that can relate to this to

Tell me what it is
and it would never be like this
A problem that we have in common
baby tell me what it is
it probably doesn't meen a piss
will rip my heart apart

You are in pain
Take your life, take your life with cocain
But I am who I am
so I do what I can, when I can
but I can't really do a damn thing

Now it's to late, to late to live
only heaven loves you now
so love it back for once
just once

Now it's to late, to late to live
and my councius killing me
so am I alive
but Im not free

and for all of you that can relate to this to
and for all of you that can relate to this to

Jag är klar med huset!! Men inte med mig själv, även fast jag har haft många timmar och stå och fundera. Jag har fått ansvar, jag har tagit ansvar, jag har fått agera arbetsledare, jag har kommit på lösningar. Men ändå känner jag mig inte nöjd. Jag har haft en helt otrolig vecka ( även om den har varit jobbig), men! Jag har ingen att dela det med. Nu är vi tillbaka på : Man ska vara två och dela allt med nån, jag tycker det är skitsnack, men ändå är det så.! Det skulle vara mkt bättre om samhällsbilden kunde bli bättre. Visst fan är det ok att vara själv och satsa på det, eller? Jag har vänner som kör den linjen och det funkar för dom, så varför ska jag då känna som jag gör? Jag har väl en liten aning, jag har alltid haft pojkvän , mest för att jag har varit rädd för att behöva stå på egna ben. Men det är inte så farligt, perioden som jag bodde i C-borg själv, efter H 1 och jag hade gjort slut så klarade jag mig själv och jag gjorde det riktigt jävla bra med. Vad hände sen? Varför har jag blivigt så beroende av att ha någon att prata med och att dela mitt liv med?

underskatta aldrig vikten i ett par ... .. .

ordentliga arbetsbyxor ;)
Idag har det arbetats igen och ja man känner sig snäppet coolare i ett par ordentliga arbetsbrallor med massa fickor som jag önskat mig i så många år. O aa dom hjälper till med arbetet, det har med självkänsla att göra , man är en i gänget. :P idag har jag o pappa byggt ställning så vi kommer upp oss lite. Jag va tydligen en naturbegåvning. :D ( Kan ju ha med att göra att jag e så pass liten så jag kan krångla mig in överallt) Nu e jag mest bara trött och har ont överallt.

gråzon

Ja då har man kommit in i en gråzon o ja jag kommer naturligtvis förklara vad jag menar.
Antingen så kommer man fortsätta festa och leva som ett svin för att bli en sån där snart 30 åring som gör bort sig på krogen varje helg och bara är allmänt pinsam och patetisk. Man vet ju själv vad man tänkte när man va yngre.
Annars så är det väl dags att tänka på att bilda familj, men hur gör man det när ingen vill ha en tjej med psykiska störningar och en fulltatuerad kropp? Snälla killar vill inte ha mig och elaka vill bara en sak. Jag vill ha nån som älskar mig för den jag är och som accepterar min sjukdom som jag faktiskt jobbar stenhårt varje dag med för att få leva så normalt som möjligt.
Tredje alternativet är ju att satsa på karriären och det va väl det jag hade tänkt innan rädslan kom över mig igen och jag insåg att jag inte är redo. Jag behöver börja med nått mindre och sen fortsätta uppåt. Jag vet att folk antagligen är besvikna på mig, men är det inte bättre att sätta stop här än att gå in i väggen? Jag vet jag upprepar mig nog en del. Jag har ett behov av att prata om saker, få diskutera samma sak flera ggr för att se om jag kommer fram till samma lösning varje gång. Just nu har jag inte haft nån att prata med eller det va väl längesedan jag hade en vän att diskutera sånna här saker med, jag är förvirrad och känner mig ensam.
Nu har man väl mest hört när man mår dåligt: Men tänk på dom som har det så mkt sämre än dig!? Men hur fan ska jag kunna tänka på det? Då mår jag ju ännu sämre, för det finns inget jag kan göra för att få dom må bra. Och det är det ända jag vill, att hela världen ska må bra. Jag vet Margareta, jag har inte hela världens lycka på mina axlar, men det känns fan som så ibland.:(

Varje gång som det känns som om att jag aldrig mer ska bli glad så förvånar jag mig själv med hur enkelt det är att hitta på sätt som får mig att känna mig kompetent. Hela veckan har ju gått i ett negativt spår. Men igår så åkte jag ut till pappa för att hjälpa till med att slå ner fasaden på deras hus. Efter 5 h kände jag mig som en helt ny människa ( med lite ont här o där) o det gör lite småont idag med. Men jag ska ut lite senare igen och fortsätta hoppas jag.
Rökningen ligger på ett minimum. Röker två till tre om dagen. Det har varit som ett belöningssystem. 1 på morgonen för att jag tar mig ur sängen och en på kvällen för att jag har klarat dagen. Ja, jag erkänner, det kanske har fuskats lite nån dag. Men inte mkt. Ute hos min far tog jag inte ett bloss på hela dagen. Känner mig nöjd.
Jag har en vän som är nere, men jag vet inte vad jag ska göra för att få vännen glad utan att verka påträngande, för det är så jag känner mig när jag försöker muntra upp eller säga nått positivt. det bästa kanske är att bara låta det vara och se vad som händer?
I september blir jag sambo , det ser jag fram emot. Vi kan nog vara bra för varandra och vem vet, jag kanske börjar intressera mig för matlagning igen.
Önskelista: Ett par snygga arbetsbyxor med många fickor.:)

Ja hur som helst så känns det som om att jag ska gå sönder inifrån. Stunder med brutal ångest gör att hela min kropp skakar. Det är jävligt korkat att försöka sluta röka nu. Men jag tänker inte ge mig. jag kan själv se att jag det här senaste halvåret har försökt att visa en fasad utåt att allt är bra med mig. Men det är det inte. Jag har kört ner mig själv till botten igen och det är dags att ta tag i det. jag kan inte fortsätta såhär, jag säljer mina möbler bara för att ha råd att överleva, det är det alkoholen, spel och inte bry mig ett skit om nått har lett till och jag måste sätta stop nu. Innan andra kör över mgi totalt eller att jag gör det mot mig själv.
Jag tror att konsekvensen av det här blir: Jag kommer inte börja skolan nu, jag behöver det här året att reda ut mitt liv, ev kommer jag ta en kurs eller två på distans. Jag är helt enkelt inte redo för att ge mig ut i verkligheten så snart och ett så stort steg. Det här året tänker jag: Få tillbaka rutinen, få iordning på ekonomin och på mig själv. Jag gör säkert många besvikna med mitt val jag gör nu. Men jag är inte redo, det har inte bara med räddsla att göra. Jag måste hitta mig själv och framför allt börja tycka om mig själv igen och stå ut med att vara jag.

Ja som många av er som läser min blogg har märkt så har jag inte skrivit nått vettigt på länge. Har inte haft lust kan man säga och så har jag väl krisat en del med. Snabba beslut angående min framtid har fattats och sen har jag blivit osäker om det är rätt beslut eller inte.

Men, jag tänker ge skolan ett försök iaf. Pappa hjälper mig med böckerna och jag ska prata med Maggan om att ta ledigt från gruppen ett tag. Känns som om hela mitt liv kretsar kring borderline för tillfället och jag orkar faktiskt inte. Jag måste ta tag i mitt självförtroende och lära mig att säga ifrån ordentligt Att få respekt för att jag gör det, att bli lyssnad på. Jag orkar faktiskt inte skriva nått nu heller igentligen. Tänker fortsätta roa mig själv med, tetris, tv-spel.

döende

Japp, håller på att hosta ihjäl mig och kan knappt prata.
DET ÄR RIKTIGT JÄVLA SYND OM MIG

inte en gång till......

Jag tänker inte låta det här hända en gång till. Inga fler skador på min kropp. Hur mycket ångest jag än har, hur dåligt jag än mår, hur illa livet och mitt psyke än behandlar mig. Så inte en gång till. Det är främsta prioritet nu.

Jag vet att fredagens händelse va helt och hållet mitt eget fel. Under förra veckan fick jag för mig att nyckeln till lyckan ligger i en smal figur och i det perfekta förhållandet. O om man inte har det så ska man iaf ha gjort karriär Jag fick lite lätt panik. Jag satsade på det första. Även fast jag vet att ett förhållande det är absolut ingenting för mig. Jag har testat. Det funkade inte. Min min plan va iaf att om jag bara blev lite smalare. Så jag levde på ostmackor och popcorn större delen av förra veckan och slarvade med medicinerna. Sen drack jag på fredagen, det va väl antagligen inte den smartaste iden jag har fått i mitt liv. Jag visste redan innan att det skulle gå åt helvete, men jag valde att inte se varningssingnalerna och körde på. Det ångrar jag bittert idag. Jag vet att jag måste acceptera och gå vidare nu och det ska jag göra med. Kedjeanalysen inför tisdagens terapi är gjort och jag vet precis vad som gick snett. Nu behöver jag bara vara mer uppmärksam på mig själv så att jag inte gör såhär emot mig någon mer gång.

Jag måste väl även säga att jag har varit lite övermodig och sett mig själv som fullt frisk nu ett tag. Men jag får nog backa tillbaka ett steg och erkänna för mig själv att min sjukdom lätt får överhanden om mig fortfarande om jag inte är försiktig och lyssnar till mig själv.

Jag börjar skolan om snart en månad. Jag är livrädd och då menar jag livrädd, har redan börjat vakna kallsvettig om nätterna. Men jag tänker ge det ett försök. Jag tror att det är viktigt för mig att komma ut bland folk och få lära mig hur man beter sig i ett socialt sammanhang. Jag har verkligen jättesvårt för det. När jag öppnar munnen så kan det bokstavligen komma ut vad som helst och oftast i fel ordning med. Det är nått jag måste jobba med. Misstänker att folk skäms när dom har med mig någonstans. Och det är väl också en av anledningarna att jag inte vill följa med på saker där jag vet att jag behöver vara social och prata.

Nä nu ska jag väl sova. Ska ha hand om Linnea imorgon. Heeeela dagen, från morgon till kväll. Spännande men ändå otäckt har bara haft henne ett par timmar åt gången förut, men hon är en glad liten groda och hon bryr sig inte så noga om hennes faster kan prata svenska eller inte. Hon älskar mig ändå och jag henne.

ångestdag

Medans ångesten river i bröstet så försöker jag att leva som en ”normal” människa. Hur normalt det nu är att yra runt o dricka en onsdag. Fast jag slutade tidigt, men ändå har natten varit full av ångest och oro. Helt plötsligt befinner jag mig på en plats som jag inte vill vara på. Jag känner saker jag inte vill känna och det värker i bröstet. En röst inom mig säger att det kommer att gå över, att jag kommer må bättre igen. Jag är bara nervös inför framtiden och inför att börja skolan i höst. Iof har inte den ekonomiska biten löst sig än så det är inte säkert att jag kan börja.

Jag vill gärna se mig själv som en stark person. Men det känns inte som så nu, jag önskar att någon bara skulle kunna ta tag i mitt liv och säga vad fan jag ska göra med mig själv. Igår visste jag precis hur jag skulle göra och vem jag är. Idag har jag tappat bort mig igen.

Jag vill ställa mig och skrika, gråta, bli förbannad på all jävla skit, alla lögner, alla svek inom åren. Men det är inte socialt acceptabelt att göra så, därför låter jag bli.

Fy Milla!!

Usch så sämst jag är på att uppdatera min blogg nu för tiden. Jag kan väl fortfarande inte skylla på det faktum att jag tjurade ihop när den blev raderad? Eller kan jag det?
Skriver den senaste veckan i punktform.

• Pappa cyklade på 13 h o 10 min ( svinduktig)
• JAG KOM IN PÅ SKOLAN!!!!!!!! ( nervös)
• Köpt mat för en hel måndad + cigg ( duktig)
• Pokerspelandet ligger på ett minimum ( från flera tusen till 100 :- i veckan en bra vecka)
• Träffade en tjej från gruppen på fika ( en väldigt trevlig fika)
• Köpte present till Tulle ( o det blev en väldigt uppskattad present som jag faktiskt hade lagt mycket tanke bakom)

Det har säkert hänt mycket mer. Men orka lixom, det är fredagkväll och en Irish väntar på mig i köket. ( Köper ju inte presenter till folk om jag inte kan ha lite nytta av den själv. *skrattar**)
Ha en bra kväll.
Kram Milla

Loppis @ mamma Anki

Idag bär det ut på landet för loppis. :)
Har denna vecka städat ut ett utrymme ihop med Angie hemma hos hennes mor där det ska bli loppis idag. Och igår så va vi ute och diskade av ca 1000 plastkrukor och vanliga krukor. 1000 kanske är att överdriva med det är nog inte långt ifrån heller. Känns i kroppen att jag inte är van vid kroppsarbete. Det värker lite här och där. Men det är samtidigt ganska skönt att få ha haft något att göra. Tänkte inte följa med ut först idag, men gå miste om att få se om vårat slit lönar sig? Nej det går ju inte för sig. S¨klart jag ska med och jag trivs ju så bra på landet och känner en sån harmoni i kroppen när jag kan röra mig fritt utan räddsla. :)
Annars har veckan varit ganska lugn.Hade sista gruppen för denna gång i torsdags och det va både roligt och sorgligt då en tjej nu lämnar oss efter att ha gått båda blocken 2 ggr. Kommer att sakna dig, Men vi kommer och hälsar på.:)
Igår 23.50 cyklade min ganska knasiga far iväg ihop med några av hans arbetskamtater. Tycker det bara är galningar som cyklar vätternrundan men jag är ändå grymt imponerad över hans kämparglöd. !! Go pappa!!
Nej, lite finfix på mig själv så ska jag dra iväg sen..
Ha en bra lördag..! Milla

Skriver ett par snabba rader, ska strax sticka ner till stan med svägerskan och Linnea. :)
Har varit ett par ganska så lugna dagar med firande av min kära farmor som blev 85 och pappas katt som blev 15. :)
Annars så är ansökan till omvårdnad på g in och nu håller jag på att kolla över den ekonomiska biten. Som det ser ut så finns det lite olika vägar att gå. men hoppas mest på att förslaget där vi som är sjukskrivna ska få plugga så mycket vi vill ska gå igenom så jag får fortsätta med min aktivitetsersättning. Annars kan det nog bli ett ganska tungt år ekonomiskt. Men man får väl hoppas att det är värt det. Och vad jag förstod så finns det arbeten att söka när jag är fördigutbildad, Eller jag har ju grundutbildningen iaf, finns många inrikningar att gå efter med. Men jag ska chansa på jobb först o främst så får vi se hur det blir sen. Jag har iaf valt inriktning psykiatri nu. Fast jag är även lite sugen på rehab. Men vi får se, det behöver jag inte bestämma mig för innan jul iaf om jag kommer in... Vi får se.. Millazz nerver är inte att leka med just nu... :)

Framsteg - Framtid

Jag känner ju att jag måste skriva ner ett par rader om gårdagen. Jag gick upp satte på kaffe, duscha, klädde på mig, gick till sjukan, hade en dispyt med hon i kassan. Gick på min undersökning , klädde på mig och gick hem och satte på mer kaffe. Då kom jag på: Va fan, jag gick till sjukan själv. Gjorde det jag skulle och gick hem och ingen panik på vägen. Hur gick det till? Har jag verkligen kommit så långt? Det är upp till bevis i höst antagligen då Milla har fått för sig att börja studera. På HELTID! Hur kom jag på den briljanta planen då? Tror ju att det kan ha med att göra dom otroliga framstegen som jag gjort den senaste tiden. Ibland förvånar jag mig själv. Från att ha gått och tänkt: Det här klarar jag inte, det här kan jag inte osv osv så har jag kommit till en punkt där jag tror på mig själv och inte är lika rädd för nya utmaningar längre. Men nej Göran, jag kommer inte ta ut segern i förskott, vet fortfarande att jag har en bit på vägen till mitt mål och den kommer inte bli en raksträcka, men efter snart 2 år i dbt:n så har jag så otroligt mycket nya kunskaper som hjälper mig nä det blir svårt. Ni kanske vill veta vad det är för utbildning jag söker till? Jo, Milla ska gå omvårdnad. Tror att det är en bra början. Nä, nu måste jag fixa till mig lite, är lite halvnervös över mitt besök på Platen idag.

Varning : lång blogg

Hur kan det vara totalt kaos i hjärnan samtidigt som jag tänker helt logiskt och faktiskt vet precis vad jag vill med mitt liv? Nu ska jag sikta mot stjärnorna. Har just börjat läsa Wayne W. Dyers bok med just det namnet. Skulle egentligen läsa hans bok : Älska dig själv, men va nog i ett stadie av förvirring när jag beställde boken och fick Sikta mot Stjärnorna ist. Den ska visa vägen till personlig frihet, utveckling och tillfredsställelse Inte för att jag tror på sånna böcker. Men man kanske kan lära sig nått. I dbt:n jobbar vi med känsloavsnittet. Det har varit en tuff period med mycket nya och gamla känslor som har kommit upp till ytan och gjort mig delvis förvirrad över mig själv, min omgivning och min framtid. Osäkerheten på mig själv har ju alltid funnits där och jag har känt mig riktigt dum över att jag inte ens kan memorera (tex) olika bilmärken. Men va fan? Är jag intresserad av sånt? Nej inte egentligen, jag tycker om att titta på fina bilar, men det är ju inte direkt så att jag ska bilmekaniker. Jag kanske inte är perfekt och jag kanske har lite svårt att lägga saker på minnet. Men jag är inte operfekt heller, jag har säkert nått område som just jag är bra på. Inom min behandling i psykiatrin så är jag ”grym” ( i brist på nått bra ord) jag kämpar som en idiot även dagar då jag egentligen bara vill lägga mig ner och dö eller bara sova en vecka för att jag är så slut. Jag har låtit omgivningen påverka mig igen. Jag vet ju innerst inne att bara för att jag kämpar och gör framsteg och mår bra för det mesta så behöver jag ju faktiskt inte hålla skenet uppe hela tiden. Jag får fortfarande må dåligt utan att vara en sämre människa för det. Jag bröt ihop i tisdags. Visst jag gjorde det nog mot mig själv. Alkohol utan mat innan, blött konstant nästan hela tiden i flera veckor, det va dömt att misslyckas. Men jag behövde få gråta. Jag behövde få känna hopplöshet och förvirring för att kunna ta nya tag och gå vidare. Få prata av mig om rädslan för att komma en annan människa nära om rädslan att misstolka mina känslor om det handlar om kärlek eller om vänskap. I min värld ligger ligger gränserna nära varandra och jag har ofta svårt att skilja en känsla från en annan. Men är det nått att deppa för? Nej inte egentligen Vissa stunder har jag en otrolig kontakt med mina känslor och det är en ganska spännande upplevelse, dom stunder då jag bara lever i nuet och faktiskt njuter av det. Det kan vara så enkla stunder, när jag jag går till min terapi och inte blir livrädd på vägen dit, när man ligger i soffan med en arm om sig och bara kollar tv. Små enkla saker, allt behöver inte vara så avancerat. Förra fredagen hade jag en riktigt lång stund stund i nuet, jag vågade mig på att följa med Tulle och grilla. Äta bland folk el att umgås med folk är sånt som skrämmer skiten ur mig vanligtvis. Men jag beslutade mig för att ignorera dom känslorna och följa med. Och för en kväll så va jag faktiskt inte Milla ” borderline” Andersson, jag va en helt vanlig tjej som hade en trevlig kväll. Det va en otrolig känsla. Kanske inte behöver nämna att jag va helt slut dagen efter. J

försmak på kommande blogg:
Jag suger på biljard
och
Göran är elak

:(:(:(:(

Rädsla

Då va vi framme på torsdag igen då. Den senaste tiden har väl varit lite hmm, kan kanske jämföra humöret med en bergodalbana igen. Från glad till ledsen, från ledsen till ångest, från ångest till tomhet osv. Känns i kroppen nu, är helt slut både fysiskt och psykiskt. Håller på med förändringar i mitt liv igen, det kan vara det som gör att känslolivet är lite i uppror. Den 30 maj ska jag träffa en studievägledare och ta reda på vad det är för kurser jag behöver för att bli boendestödjare / behandlingsassistent. Så det känns som om att jag behöver jobba på mer med mig själv. Så känns det idag iaf, andra dagar så känner jag mig fullt frisk. Ibland önskar jag att jag hade blivit lam från midjan och neråt, det hade varit så mycket lättare att jobba med ist för det psykiska som visar nya sidor nästan varje vecka. I gruppen är vi inne på Känsloavsnittet, jag har gjort det en gång redan, men jag tycker att det är så svårt. Det här med känslor är som avancerad matte typ, jag fattar vanligtvis inget och när jag väl får ihop det så glömmer jag direkt hur jag gjorde. Jag låter numera mina känslor ”spela” fritt i mig och försöker att analysera vad det är jag känner och varför. Det är väldigt svårt att förklara den här biten för människor som inte har borderline. Just nu känner jag en tomhet inom mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska bli av med den. Det finns några människor i mitt liv som ”tar bort” den tomheten. Men jag kan inte umgås med andra hela tiden bara för att jag inte står ut med mig själv. Jag måste lära mig att ta hand om mig själv och känna mig trygg i mig själv, men det är verkligen riktigt svårt.

Rädsla

Ja nu var det ett tag sedan jag skrev igen. Har inte haft så mycket att säga som vanligt. Kämpar vidare. Har varit lite extra tufft nu med panik ångest attacker som kommit som en överraskning även för mig.

Men idag har jag iaf tagit en ensamdag och kollat på 5 avsnitt av desperate housewifes och gråtit lite för mig själv. Det har varit skönt.

Zandra: Tjejen har inte orkat skriva. Eller så är det skrivkramp det beror på.

orkar inte skriva idag, återkommer imorgon

Slappvecka

Tänkte att jag skulle sätta mig ner och skriva lite om förra veckan. Vad kan man säga den va annorlunda.( Hehe ) Jag övade mig i slappandets konst och vart nog lite bortskämd på kuppen med.=) ( Fast det säger min pappa att jag är värd o allt pappa säger är rätt) I tisdags kväll åkte Milla ner till Tulle ( nån som är förvånad?=) ) det vankades frukost på onsdagsmorgonen och jag är ju inte den som tackar nej till gratis mat ( vanligvis) Tradarmacka vart det till frukost inget jag ätit förut och jag va väl ganska skeptisk till att börja dagen med stekt mat. Men attans så gott det va. =) Tror onsdagskvällen spenderades framför dator och tv medans det intogs några öl med två av Tulles vänner. Hmm resten av veckan är lite suddig. Jag har varit barnvakt åt Linnea, Själv, utan backup av Tias och det gick jättebra. (läs= Linnea levde fortfarande när hennes mamma och pappa kom) Annars har det nog bara slappats, tog med min dator ner så att jag kunde spela poker. (Haha) Nej det va väl inte anledningen, Milla blir lite paranoid när hon inte har nån kontakt med omvärlden. Det har pågått ett Housemaraton hela veckan. Jag va skeptiskt till serien i början men nu är jag helt såld på Dr House. Jag har fått god mat.(läs = SKITGOD ) Vad mycket man kan lära sig om en människa när man umgås med dom 24 h om dygnet ( nästan) och mitt dåliga samvete har det spelats lite på så nu måste jag börja sortera igen. Hehe. Jag som var så nöjd med att jag separerade på glas, papper och avfall. =)

Borderline - Personlighetsstörning

De diagnostiska kriterierna för borderline-personlighetsstörning enligt DSM-IV lyder som följer:

1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
2. uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
3. uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, medicin eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livstil).
5. vissa kan uppvisa suicidala gester, suicidhot och ibland upprepat suicidalt beteende, eller självstympande handlingar
6. är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
7. känner en kronisk tomhetskänsla
8. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
9. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.