Millazz

Ja men då va det dags för en liten uppdatering på vad som händer i mitt liv.
Vaknade idag av nån slags ro i kroppen. Ett accepterande av att det är som det är och det är okej.
Jag har länge trott att jag behöver en pojkvän i mitt liv. Men så är det ju faktiskt inte. Vill jag gå igenom ett förhållande igen när jag vet hur dom brukar vara? Destruktiva, nej det är inte värt det alls faktiskt, Eller en kille det är så jävla synd om pga att jag har borderline? Nån som blir förbannad på mig för att jag inte klarar av en enkel fika på stan emellanåt? Nej tack.!
Jag har det bra som jag har det, jag har en fantastisk psykolog som har hjälpt mig så otroligt i min kamp med mig själv. Vänner som inte dömmer mig för att jag mår dåligt. Det har tagit mig nästan 27 år att inse vilka mina riktiga vänner är och tro mig dom är guld värda! Dom hjälper mig att stå upp för mig själv och att tro på mig skälv. Jag har en fantastisk pappa som även han leker hobbypsykolog emellanåt och hjälper mig att lösa problem och finns där när jag behöver honom. Dygnet runt! Jag har allt i mitt liv egentligen, det finns egentligen alltid nån som håller mig i handen när det blir jobbigt och jag är rädd, bara jag vågar be om det. hmm det va ju inte det här jag skulle skriva om, aja... :) Det va det d blev, nu ska jag fortsätta med städningen, tänkte hinna ett kapitel i körkortsboken och sen ska vi till gymmet senare. Funderar på om jag ska våga mig på bastun idag...:)