I don't know who he is
In my dreams he does exist
His passion is a kiss
And I can not resist

Ja men då va det dags för en liten uppdatering på vad som händer i mitt liv.
Vaknade idag av nån slags ro i kroppen. Ett accepterande av att det är som det är och det är okej.
Jag har länge trott att jag behöver en pojkvän i mitt liv. Men så är det ju faktiskt inte. Vill jag gå igenom ett förhållande igen när jag vet hur dom brukar vara? Destruktiva, nej det är inte värt det alls faktiskt, Eller en kille det är så jävla synd om pga att jag har borderline? Nån som blir förbannad på mig för att jag inte klarar av en enkel fika på stan emellanåt? Nej tack.!
Jag har det bra som jag har det, jag har en fantastisk psykolog som har hjälpt mig så otroligt i min kamp med mig själv. Vänner som inte dömmer mig för att jag mår dåligt. Det har tagit mig nästan 27 år att inse vilka mina riktiga vänner är och tro mig dom är guld värda! Dom hjälper mig att stå upp för mig själv och att tro på mig skälv. Jag har en fantastisk pappa som även han leker hobbypsykolog emellanåt och hjälper mig att lösa problem och finns där när jag behöver honom. Dygnet runt! Jag har allt i mitt liv egentligen, det finns egentligen alltid nån som håller mig i handen när det blir jobbigt och jag är rädd, bara jag vågar be om det. hmm det va ju inte det här jag skulle skriva om, aja... :) Det va det d blev, nu ska jag fortsätta med städningen, tänkte hinna ett kapitel i körkortsboken och sen ska vi till gymmet senare. Funderar på om jag ska våga mig på bastun idag...:)

Nya kaffekoppen

När jag kom in med morgonkaffet till frugan idag så nämde hon att jag hade fått en ny mugg som jag skulle kunna dricka kaffe i. ( En stor en) fast den låg i påsen sen i lördags. hehe...=) Men visst är den fin? Jag måste ha världens bästa fru=)

mat mat mat mat mat mat mat

ja idag vaknade man ju inte vid 9 som tänkt, vi skulle handla inför "mormor"s födelsedag och gymma, men icke sa nicke, vaknade 13.30 typ. tur att det är fredag.
Det mest otroliga i frugans o mitt liv är att vi typ aldrig har nått att göra på förmiddagen , ändå lyckas vi nästan alltid vara ute i sista minuten.. hehe..:)

imorgon ska jag ÄTA hela dagen. Yum Yum...:)

ja alla mina självdestruktiva beteenden kom ju tillbaka med full kraft och under samtalet med M igår så kom jag underfund med att jag måste öka min självrespekt. Jag måste verkligen börja tycka om den personen som jag är och inte önska att jag va någonannan. Det kommer bli en tuff resa. Vi ska nu börja med att bearbeta olika trauman som jag har varit med om i livet, dags att komma vidare. Gillar inte känslan av att stå still. Vart iaf lite glad när jag pratade med M igår och förklarade hur jag avskydde känslan av att inte ha kommit någonstanns under dom här snart 2 åren som jag har gått i DBT, då berättade hon att hon talat med min förra psykolog som sa att det va en så stor förändring i mitt sätt att vara och bete mig, jag kollar inte längre i golvet eller har keps på mig för att undvika så mkt ögonkontakt som möjligt. Mina ångest-nivåtester ligger inte längre på skyhöga höjder då en del läkare faktiskt undrade hur jag tog mig ur sängen på morgonen. ( Hemligheten va en fantastisk kille som bar upp mig ur sängen om jag inte klarade det själv) Och en stor portion Envishet. Jag har faktiskt mål i livet för er som inte tror det. Citerar mitt kontrakt från psyk: "Jag vill leva som en "normal" människa med jobb och fritid."
Idag ska jag och Lo till körskolan, det är lite skrämmande men samtidigt pirrigt och spännande. Jag hoppas att jag klarar av det denna gång och inte låter min rädsla för allt utgöra ett hot mot något jag verkligen vill.
Efter det ska jag o Fru promenera. Vi skulle börja träna denna vecka igentligen men vi är inte riktigt friska i kroppen någon av oss så vi har beslutat oss för att avvakta. Idag började vi med kost och vitamintillskott iallafall, allt för att få så bra imunförsvar som möjligt. Önska oss lycka till..! Puss Milla

Helt plötsligt släppte all ångest?

Ja, va ska man säga, inte ¤#"&# vart det nått Nintendo-spel i helgen. Men vad gör det. Jag tror nog att jag lyckades ha ganska kul ändå. Trots alkohol.
Nästa veckas lista är klar och det finns en hel del inplanerat. Imorgon måste jag införskaffa en ny intimpiercing, tappat min IGEN, tror inte att det va meningen att den skulle komma i efter operationen. Ja hur har det då gått med ihopläkningen? Idag känns det fruktansvärt ömt men jag tror att det beror på att sårskorpan är på väg att lossna.
Tänkte ju ta en paus från gruppen för det har varit så mkt problem fysist med min kropp nu, haft feber till och från och huvudvärk som kommer och går hela tiden, så jag har inte riktigt orkat med den psykiska biten. Men som vanligt så har jag kommit underfund med att DBT:n är viktig och jag har faktiskt inte speciellt lång tid kvar att gå, så jag får stå ut.
Imorgon ska även Linda och jag förbi gymmet och ordna med kort. Har talat lite med en fotograf på modellbilder och ska ev iväg och fotas och då vill jag väl se så bra ut i kroppen som jag kan.
Onsdag bär det av till körskolan med Lo. DEt är dags att ta steget nu. Körkort har ju varit mitt mål i många år. Men kännt pga panik ångesten att det inte skulle vara bra för mig att sitta bakom ratten. Men nu när jag har så pass bra kontroll över den så tror jag att det är dags för ett nytt försök. Jag ÄLSKAR ju att köra bil lixom..:)

Nämde jag att jag tänker ignorera min onda tankar och trycka i mig resterna av min pizza ikväll?=)