Rädsla

Då va vi framme på torsdag igen då. Den senaste tiden har väl varit lite hmm, kan kanske jämföra humöret med en bergodalbana igen. Från glad till ledsen, från ledsen till ångest, från ångest till tomhet osv. Känns i kroppen nu, är helt slut både fysiskt och psykiskt. Håller på med förändringar i mitt liv igen, det kan vara det som gör att känslolivet är lite i uppror. Den 30 maj ska jag träffa en studievägledare och ta reda på vad det är för kurser jag behöver för att bli boendestödjare / behandlingsassistent. Så det känns som om att jag behöver jobba på mer med mig själv. Så känns det idag iaf, andra dagar så känner jag mig fullt frisk. Ibland önskar jag att jag hade blivit lam från midjan och neråt, det hade varit så mycket lättare att jobba med ist för det psykiska som visar nya sidor nästan varje vecka. I gruppen är vi inne på Känsloavsnittet, jag har gjort det en gång redan, men jag tycker att det är så svårt. Det här med känslor är som avancerad matte typ, jag fattar vanligtvis inget och när jag väl får ihop det så glömmer jag direkt hur jag gjorde. Jag låter numera mina känslor ”spela” fritt i mig och försöker att analysera vad det är jag känner och varför. Det är väldigt svårt att förklara den här biten för människor som inte har borderline. Just nu känner jag en tomhet inom mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska bli av med den. Det finns några människor i mitt liv som ”tar bort” den tomheten. Men jag kan inte umgås med andra hela tiden bara för att jag inte står ut med mig själv. Jag måste lära mig att ta hand om mig själv och känna mig trygg i mig själv, men det är verkligen riktigt svårt.

Rädsla