Society

Helt ärligt. Det är med frukost är inte min grej. Sitter nu och försöker få i mig fil o musli. Måste ju äta innan jag sticker och tränar och enda möjligheten till träning idag är nu på förmiddagen. Så här sitter jag med illamåendet, men det är väl en vanesak misstänker jag. Det kommer gå bättre och bättre. Har redan märkt resultat av min träning iaf. 5 km promenaderna i skogen är inte lika jobbiga längre. Och bättre ska det bli. Sen måste jag bara få resten av min vardag att funka. Rutin, rutin, rutin. Och låta bli att dricka för mycket. Med dricka för mycket menar jag: bli full och få minnesluckor. Vilket jag får väldigt lätt. Jag har väl inte varje gång lyckats hitta en balans i mitt drickande. Men jag börjar att få riktigt bra kunskap om hur mycket jag klarar utan att må dåligt dagen efter. Med dåligt menar jag psykisk, med ångest och vilja dö tankar. Som med allt så är det ett pusslande, ett känna efter riktigt ordentligt osv osv. Humöret den senaste tiden har verkligen fått mig att känna att jag sitter i en bergodalbana. Jag går från glad till förbannad på ett par sek, till apatisk, till ledsen. Det är hemskt men det är bara att stå ut. Det är därför jag går i gruppen, för att lära mig stå ut. Att inte vilja skada mig själv när det är jobbigt. Och med skada mig själv menar jag i det här fallet att dricka. Jag vet att det inte funkar. Men efter att ha självmedicinerat mig själv på det sättet i ca 10 år så är det svårt att bryta den onda cirkeln, trots 6 månader i nykterhet. Men i dagsläget kan jag i alla fall se den röda tråden i mitt liv, alkohol och dåliga förhållanden. Och ett dåligt förhållande till mig själv och till min kropp. Att jag inte respekterar mig själv och mina gränser. Men hur ska man kunna respektera sig själv när man känner att ingen annan gör det?
Eddie Vedder - Society