Ångest

Alla sätt är bra, utan som som inte funkar. Jag har en förkärlek till att använda mig av sätten som inte funkar. Ibland är det som en drog, jag vill utsätta mig själv för förnedringen och se om jag kalar av att leva med den ångest som ofta mitt handlande ger mig. Hur långt kan man igentligen driva sig själv innan man drar i nödbromsen? Jag önskar att jag kunde skriva att jag inte visste varför jag gör såhär emot mig själv. Men det skulle vara en lögn. Jag är fullt medveten om vad jag utsätter mig själv för. På det sättet suger det att gå i terapi, man blir så medveten om allt man gör. Det va längesedan jag fick panikringa mamma på morgonen för att jag inte stod ut med ångesten. Nej det börjar att bli dags att växa upp. Ska man kanske skriva en lista på vad man får och vad man inte får göra emot sig själv kanske? Men jag misstänker att jag bara kommer att följa: Får inte göra listan.