Framsteg - Framtid

Jag känner ju att jag måste skriva ner ett par rader om gårdagen. Jag gick upp satte på kaffe, duscha, klädde på mig, gick till sjukan, hade en dispyt med hon i kassan. Gick på min undersökning , klädde på mig och gick hem och satte på mer kaffe. Då kom jag på: Va fan, jag gick till sjukan själv. Gjorde det jag skulle och gick hem och ingen panik på vägen. Hur gick det till? Har jag verkligen kommit så långt? Det är upp till bevis i höst antagligen då Milla har fått för sig att börja studera. På HELTID! Hur kom jag på den briljanta planen då? Tror ju att det kan ha med att göra dom otroliga framstegen som jag gjort den senaste tiden. Ibland förvånar jag mig själv. Från att ha gått och tänkt: Det här klarar jag inte, det här kan jag inte osv osv så har jag kommit till en punkt där jag tror på mig själv och inte är lika rädd för nya utmaningar längre. Men nej Göran, jag kommer inte ta ut segern i förskott, vet fortfarande att jag har en bit på vägen till mitt mål och den kommer inte bli en raksträcka, men efter snart 2 år i dbt:n så har jag så otroligt mycket nya kunskaper som hjälper mig nä det blir svårt. Ni kanske vill veta vad det är för utbildning jag söker till? Jo, Milla ska gå omvårdnad. Tror att det är en bra början. Nä, nu måste jag fixa till mig lite, är lite halvnervös över mitt besök på Platen idag.