Millazz

ja alla mina självdestruktiva beteenden kom ju tillbaka med full kraft och under samtalet med M igår så kom jag underfund med att jag måste öka min självrespekt. Jag måste verkligen börja tycka om den personen som jag är och inte önska att jag va någonannan. Det kommer bli en tuff resa. Vi ska nu börja med att bearbeta olika trauman som jag har varit med om i livet, dags att komma vidare. Gillar inte känslan av att stå still. Vart iaf lite glad när jag pratade med M igår och förklarade hur jag avskydde känslan av att inte ha kommit någonstanns under dom här snart 2 åren som jag har gått i DBT, då berättade hon att hon talat med min förra psykolog som sa att det va en så stor förändring i mitt sätt att vara och bete mig, jag kollar inte längre i golvet eller har keps på mig för att undvika så mkt ögonkontakt som möjligt. Mina ångest-nivåtester ligger inte längre på skyhöga höjder då en del läkare faktiskt undrade hur jag tog mig ur sängen på morgonen. ( Hemligheten va en fantastisk kille som bar upp mig ur sängen om jag inte klarade det själv) Och en stor portion Envishet. Jag har faktiskt mål i livet för er som inte tror det. Citerar mitt kontrakt från psyk: "Jag vill leva som en "normal" människa med jobb och fritid."
Idag ska jag och Lo till körskolan, det är lite skrämmande men samtidigt pirrigt och spännande. Jag hoppas att jag klarar av det denna gång och inte låter min rädsla för allt utgöra ett hot mot något jag verkligen vill.
Efter det ska jag o Fru promenera. Vi skulle börja träna denna vecka igentligen men vi är inte riktigt friska i kroppen någon av oss så vi har beslutat oss för att avvakta. Idag började vi med kost och vitamintillskott iallafall, allt för att få så bra imunförsvar som möjligt. Önska oss lycka till..! Puss Milla