Skulle idag kunna vara dagen som jag kom igång igen på? Eller är det bättre att vänta tills måndag? Jag har ju fortfarande ont i hela kroppen och en huvudvärk som är inne på dag 3.. :(
Någon som har nått på g i helgen, jag är gräsänka. ( Det lutar åt Nintendo-spel)

Blommor

o här sitter man o tjurar lite för sig själv och så kommer frugan med blommor...:D Tack babe

Grejer för framtiden

Ja, vad ska man säga, kanske ska lyssna på mer positiv musik medans jag skriver. Det kanske blir en mer positiv stämning i min blogg då. Inte för att jag ens vet varför jag skriver häri. Men, nån , någongång för längesedan sa till mig att det va en bra ide och att jag borde skriva mer för att få nån slags rutin i skrivandet. Fick även höra att jag va bra på att uttrycka mig i skrift. Jag tyckte nog att det lät som en smart ide då, för att uttrycka mig verbalt suger jag nått så fantastiskt på. Grammatik o sån skit bryr jag mig inte om alls. Jag tycker inte att det finns några rätt och fel i texter, var och en är sin egen författare och som författare får man väl uttrycka sig som man vill?
Så jag fortsätter väl att skriva det jag skriver. Jag gjorde en lista igår på saker jag vill testa för att jag är feg och saker som är mål i mitt liv. Dom är inte i nån speciell ordning.

• Åka Gocart ( tror ju jag är värdelös på det så just därför har jag aldrig vågat testa, men tycker att det verkar kul)
• Fine Art ( naken fotografering) ( hoppas på att det kommer bli shyssta bilder så att jag lär mig att tycka om min kropp igen)
• Vanlig fotografering ( just för ungefär detsamma som ovanför och för att våga, jag är livrädd för att stå framför en kamera)
• Resa utomlands ( vem drömmer inte om det? Men jag är rädd för att komma vilse)
• Ha 100 kr när kvar när den 19 kommer. ( nångång måste ju ekonomin gå ihop sig)
• Inte fastna i mina destruktiva beteenden ( kommer ju på mig själv med det varje dag)
• Träna regelbundet. ( Träning ger ett bra psyke)
• Självdisiplin ( låter bra, jag får inte mig själv till att göra nått)

Hmm, vart fan kom tanken att jag ville tända massa ljus och tillbe mörkre makter ifrån?

Ruffel o båg?

Mediciner släng er i väggen. På ophra idag har vi lärt oss att om man säger:
Jag är trygg
Jag accepterar och älskar mig själv som jag är
Det va visst massa fler. Om man säger det här så kommer livet bli bättre och man kommer till slut tro på det. FNYS! HMPF! Glöm inte bort att dom blandade in Gud med.
Visionstavlor eller? Inre frid och o bilder som representerar hur man vill ha det i framtiden? Klippa o klistra...mmm det gjorde jag på barn o fritid. Det finns så mkt olika metoder för att må bättre psykiskt, men det känns som om det mesta bara e bluff.

Vad är det för fel på mig?

Morgonstund har guld i mun??? Eller.??? Ja vi gick ju iaf och la oss tidigt igår. Kl 00.30 släckte jag lampan och slockande, får väl tillägga att jag gick upp kl 14 på dagen. Vaknade nu??!?!? Ska det va så? Jag är helt jävla slut och vore det inte för att kroppen säger ifrån tillslut och man måste gå upp på toa el få nått i magen så skulle jag väl typ sova HELA tiden. Vad är det för fel på mig?

Linkin Park - Bleed It Out

Är det för myk att kräva att vilja vara den som förändrar någons liv?

Ja vad ska man säga, jag har väl varit förbannad typ hela dagen, min brist på självdisiplin stör mig nått så satlöst. Jag sitter och tittar på världens härligaste män som idag handlar om players och jag har nog lyckats bli asförbannad på dom med. Haha. Är det nånslags karlhatarperiod jag är inne i kanske? Eller en: Jag hatar alla period? Just nu skulle man kunna säga att Linda och jag sitter och tjurar i varsitt hörn. Vad skönt det är när man slipper vara helt ensam i sina dåliga dagar iaf.

Ska väl iaf försöka att komma isäng snart iaf, så kanske det känns bättre imorgon, dyngsrytmen är åt helvete för tillfället. Men det kan väl inte bli på nått annat sätt eftersom jag ändå inte känner att jag tillför något i livet/världen/vardagen?
Är det för myk att kräva att vilja vara den som förändrar någons liv?

Borderlinebruden

En borderlinebrud tar tag i saker och ting.
Konflikter må vara ofta förekommande, men de reds ut och smusslas inte undan som Svenssonpacket tycks ha som konstant hobby.
Borderlinebrudars korta tålamod gör henne till en drivande människa med stora ledaregenskaper. Hon ser till att saker och ting görs, och inte bara läggs på hög. Jobbigt för borderlinebruden, som därmed tar på sig alltför stort ansvar, men superbra för andra som ges struktur och vägledning.

En borderlinebrud är engagerad.
Vare sig det gäller förhållanden, politik eller hobbys är borderlinebruden in the game till 100 %. Hon är inte den som går med i Grön Ungdom för att gå på ett möte och sedan ta emot nyhetsbrevet. Istället är hon den som skall rädda världen, vilket är svårt som fan, men gör att saker och ting drivs framåt.
Pga borderlinebrudens svartvita tänkande är det också lätt för henne att se vad kärnan i ett problem egentligen är, istället för att vela fram och tillbaka. Straight to the core, och sedan är det dags att fundera ut vad lösningen är.

En borderlinebrud är medkännande.
Emotionellt instabila människor har ofta ett större medkännande för andra som mår dåligt. De vet själva hur ångesttoppar och kaos känns.
Borderlinebrudens förmåga till att överreagera gör också att hon har stor förståelse för andras vardagsirritation, tex över spårvagnar som går sönder, människor som stör etc.

En borderlinebrud har sett livets mörka sidor.
Inte att borderlinebrudar vill dö, eller har försökt ta livet av sig, eller vill skada sig själva. Men majoriteten av dem har någon form av självskadebeteende med sig i bagaget. Borderlinebruden vet helt enkelt hur det är att må så jävla dåligt att man vill skada sig själv. Detta leder till en annan syn på livet än vad den generaliserade andre** har, en syn som gör att borderlinebruden förstår vikten av de små sakerna i livet.
Borderlinebrudar förstår också att det inte alltid är yttre omständigheter som gör att man mår som man mår för tillfället. Ibland kommer ångest, självhat, tomhet etc. till synes helt utan anledning. De har därmed stor förståelse för "dåliga dagar".

En borderlinebrud sviker inte.
Tack vare borderlinebrudens rädsla för separation är borderlinebrudar vänner som ställer upp för dig. Så länge man själv vet sin plats, och inte utnyttjar borderlinebruden, är de lojala följeslagare som du kan lita på i vått och torrt. En borderlinebrud som vän kommer att finnas där för dig när du behöver henne. Tvärt emot vad som tros är borderlinebrudar inte supermanipulerande. Om du bara visar uppskattning för borderlinebruden, kommer hon inte att behöva vara annat än ärlig mot dig, eftersom hon känner sig säker i eran relation.


Denna text är hittad på: http://charlyene.blogg.se/2008/august/utkast-genom-aren.html?_tmp=3f99212854ed7c2303dd65ae7488c4b0d18a7e3c

Can only get better

Ja men då gör vi ett nytt försök då, för tillfället ligger allt skrivande på is verkar det som, jag är så fantastiskt trött hela tiden så jag får verkligen inget vettigt gjort och inte fan har jag lust med nått heller. Känns onödigt att gå upp på morgonen/ eftermiddagen, gå till psykologen el att gå till gruppen. Jag känner ingen inspiration alls.Ska man skriva det gamla vanlig? : Jag vet att det är en svacka och att det kommer att gå över. Känns så onödigt, ni vet det och jag vet det.

Jag har ju gjort operationen nu och innan och efter den har jag lyckats vara sjuk HELA tiden, inte undra på att jag e nere i botten snart, jag är helt slut, allt gick så fort. Först cellprover och tanken, det kommer gå fint, nya cellprover och tanken, det är lugnt jag kommer inte behöva opereras och sen lappen: Måndag den 20.de ska du opereras, hann knappt bli rädd, fast samtidigt va jag totalt skräckslagen och kände inte att jag hade nån som tog mig på allvar. Tumör, cancer? Vad hände om dom inte får bort allt, tänk om jag inte kommer kunna få barn osv, osv.. Så jag tryckte undan känslan med tanken på att det va fel att tänka/ känna så. Vilket jag nu fått tillbaka efteråt. I lördags vaknade jag och kände att jag inte ville leva längre, jag va så jävla slut.Det började väl egentligen redan på fredagen men jag försökte ”trycka” bort känslan med hjälp av vin och cider. Tycker ni att jag klagar? Tänker ju fortsätta.!

Jag tror mitt ”osynliga” självdestruktiva beteende har varit på topp dom senaste veckorna. Jag har inte haft nått snällt att äga eller inte ens att tänka om mig själv. Jag har tittat mig i spegeln och sett en ful flodhäst full med ärr. Vem vill ha en sån? Trodde ju att jag ett tag inte brydde mig om att ha kärlek i mitt liv. Men efter den här perioden som jag har fått klara istortsätt själv ( eftersom jag känt att jag är en börda när jag försökt ta upp min rädsla med någon) så vill jag inte vara ensam. Visst jag har vänner, men jag behöver nån som finns som en partner , som håller mig i handen när jag är rädd. Men samtidigt så vet jag ju vilken slags killar jag vanligtvis fastnar för och då är det nog fan bättre att vara ensam och rädd.

Linkin Park - Given Up

uppdatering

Ja, jag får börja blogga igen…:P

Efter ett par veckor med förskylning och besked om cellförändringar så orkar jag att engagera mig i saker och personer igen. Jag ska inte ljuga, jag sover väl fortfarande 12 h per dygn. Något som livet har lärt mig efter dom här veckorna är att använda mig av medveten närvaro, ta det lugnt och ta hand om mig själv. Arbetat mycket med känslor, att identifiera känslor jag känner och inte döma mig själv för att jag har dom. Jag har försökt undvika negativa känslor och försökt att jobba fram dom positiva. Hmm, kanske ska ge nått exempel? Jag har lärt mig att ordet älska kan användas på fler sätt än det man säger till sin partner ” jag älskar dig” Linda sa jag älskar dig till mig för ett par veckor sedan och jag vart så paff på nått sätt. I mitt liv har nog dom tre orden inte betytt så mkt igentligen, det har inte funnits nån riktig känsla bakom det. Men det fick mig att fundera och jag känner att det inte är fel att älska någon, eller att säga det till någon ( om man menar det). Känns mest som jag yrar nu, men jag tror ni förstår.

Jag har även lyckats vända en ”negativ” känsla: Svartsjuka. Det är verkligen en hemsk känsla, men när jag va mitt uppe i den och kände att jag skulle släppa en dräpande kommentar till personen det handlade om så tog jag en paus ist. Jag gick ut och tog en cigg och tänkte över situationen, frågade mig själv: Varför är jag svartsjuk? Har den andra personen gjort nått som får mig att känna såhär? Har jag varit i den här situationen förut och tror att jag är i mitt förflutna? Jag kom fram till att det sistnämnda va närmast sanningen, så jag bestämde mig för att ta ett djupt andetag och släppa känslan, den hade absolut inget att göra i mitt liv just då. Och ist för att bli nedstämd eller bete mig som en svartsjuk galning så kunde jag fortsätta vara glad. Och det kändes så fantastiskt bra.

Ja nu vet ni lite om vad jag har sysslat med dom senaste veckorna, tyvärr är jag lite dålig på att höra av mig och umgås med folk, men det vänder väl förhoppningsvis.