Varning : lång blogg

Hur kan det vara totalt kaos i hjärnan samtidigt som jag tänker helt logiskt och faktiskt vet precis vad jag vill med mitt liv? Nu ska jag sikta mot stjärnorna. Har just börjat läsa Wayne W. Dyers bok med just det namnet. Skulle egentligen läsa hans bok : Älska dig själv, men va nog i ett stadie av förvirring när jag beställde boken och fick Sikta mot Stjärnorna ist. Den ska visa vägen till personlig frihet, utveckling och tillfredsställelse Inte för att jag tror på sånna böcker. Men man kanske kan lära sig nått. I dbt:n jobbar vi med känsloavsnittet. Det har varit en tuff period med mycket nya och gamla känslor som har kommit upp till ytan och gjort mig delvis förvirrad över mig själv, min omgivning och min framtid. Osäkerheten på mig själv har ju alltid funnits där och jag har känt mig riktigt dum över att jag inte ens kan memorera (tex) olika bilmärken. Men va fan? Är jag intresserad av sånt? Nej inte egentligen, jag tycker om att titta på fina bilar, men det är ju inte direkt så att jag ska bilmekaniker. Jag kanske inte är perfekt och jag kanske har lite svårt att lägga saker på minnet. Men jag är inte operfekt heller, jag har säkert nått område som just jag är bra på. Inom min behandling i psykiatrin så är jag ”grym” ( i brist på nått bra ord) jag kämpar som en idiot även dagar då jag egentligen bara vill lägga mig ner och dö eller bara sova en vecka för att jag är så slut. Jag har låtit omgivningen påverka mig igen. Jag vet ju innerst inne att bara för att jag kämpar och gör framsteg och mår bra för det mesta så behöver jag ju faktiskt inte hålla skenet uppe hela tiden. Jag får fortfarande må dåligt utan att vara en sämre människa för det. Jag bröt ihop i tisdags. Visst jag gjorde det nog mot mig själv. Alkohol utan mat innan, blött konstant nästan hela tiden i flera veckor, det va dömt att misslyckas. Men jag behövde få gråta. Jag behövde få känna hopplöshet och förvirring för att kunna ta nya tag och gå vidare. Få prata av mig om rädslan för att komma en annan människa nära om rädslan att misstolka mina känslor om det handlar om kärlek eller om vänskap. I min värld ligger ligger gränserna nära varandra och jag har ofta svårt att skilja en känsla från en annan. Men är det nått att deppa för? Nej inte egentligen Vissa stunder har jag en otrolig kontakt med mina känslor och det är en ganska spännande upplevelse, dom stunder då jag bara lever i nuet och faktiskt njuter av det. Det kan vara så enkla stunder, när jag jag går till min terapi och inte blir livrädd på vägen dit, när man ligger i soffan med en arm om sig och bara kollar tv. Små enkla saker, allt behöver inte vara så avancerat. Förra fredagen hade jag en riktigt lång stund stund i nuet, jag vågade mig på att följa med Tulle och grilla. Äta bland folk el att umgås med folk är sånt som skrämmer skiten ur mig vanligtvis. Men jag beslutade mig för att ignorera dom känslorna och följa med. Och för en kväll så va jag faktiskt inte Milla ” borderline” Andersson, jag va en helt vanlig tjej som hade en trevlig kväll. Det va en otrolig känsla. Kanske inte behöver nämna att jag va helt slut dagen efter. J

försmak på kommande blogg:
Jag suger på biljard
och
Göran är elak

:(:(:(:(

Rädsla

Då va vi framme på torsdag igen då. Den senaste tiden har väl varit lite hmm, kan kanske jämföra humöret med en bergodalbana igen. Från glad till ledsen, från ledsen till ångest, från ångest till tomhet osv. Känns i kroppen nu, är helt slut både fysiskt och psykiskt. Håller på med förändringar i mitt liv igen, det kan vara det som gör att känslolivet är lite i uppror. Den 30 maj ska jag träffa en studievägledare och ta reda på vad det är för kurser jag behöver för att bli boendestödjare / behandlingsassistent. Så det känns som om att jag behöver jobba på mer med mig själv. Så känns det idag iaf, andra dagar så känner jag mig fullt frisk. Ibland önskar jag att jag hade blivit lam från midjan och neråt, det hade varit så mycket lättare att jobba med ist för det psykiska som visar nya sidor nästan varje vecka. I gruppen är vi inne på Känsloavsnittet, jag har gjort det en gång redan, men jag tycker att det är så svårt. Det här med känslor är som avancerad matte typ, jag fattar vanligtvis inget och när jag väl får ihop det så glömmer jag direkt hur jag gjorde. Jag låter numera mina känslor ”spela” fritt i mig och försöker att analysera vad det är jag känner och varför. Det är väldigt svårt att förklara den här biten för människor som inte har borderline. Just nu känner jag en tomhet inom mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska bli av med den. Det finns några människor i mitt liv som ”tar bort” den tomheten. Men jag kan inte umgås med andra hela tiden bara för att jag inte står ut med mig själv. Jag måste lära mig att ta hand om mig själv och känna mig trygg i mig själv, men det är verkligen riktigt svårt.

Rädsla

Ja nu var det ett tag sedan jag skrev igen. Har inte haft så mycket att säga som vanligt. Kämpar vidare. Har varit lite extra tufft nu med panik ångest attacker som kommit som en överraskning även för mig.

Men idag har jag iaf tagit en ensamdag och kollat på 5 avsnitt av desperate housewifes och gråtit lite för mig själv. Det har varit skönt.

Zandra: Tjejen har inte orkat skriva. Eller så är det skrivkramp det beror på.

orkar inte skriva idag, återkommer imorgon

Slappvecka

Tänkte att jag skulle sätta mig ner och skriva lite om förra veckan. Vad kan man säga den va annorlunda.( Hehe ) Jag övade mig i slappandets konst och vart nog lite bortskämd på kuppen med.=) ( Fast det säger min pappa att jag är värd o allt pappa säger är rätt) I tisdags kväll åkte Milla ner till Tulle ( nån som är förvånad?=) ) det vankades frukost på onsdagsmorgonen och jag är ju inte den som tackar nej till gratis mat ( vanligvis) Tradarmacka vart det till frukost inget jag ätit förut och jag va väl ganska skeptisk till att börja dagen med stekt mat. Men attans så gott det va. =) Tror onsdagskvällen spenderades framför dator och tv medans det intogs några öl med två av Tulles vänner. Hmm resten av veckan är lite suddig. Jag har varit barnvakt åt Linnea, Själv, utan backup av Tias och det gick jättebra. (läs= Linnea levde fortfarande när hennes mamma och pappa kom) Annars har det nog bara slappats, tog med min dator ner så att jag kunde spela poker. (Haha) Nej det va väl inte anledningen, Milla blir lite paranoid när hon inte har nån kontakt med omvärlden. Det har pågått ett Housemaraton hela veckan. Jag va skeptiskt till serien i början men nu är jag helt såld på Dr House. Jag har fått god mat.(läs = SKITGOD ) Vad mycket man kan lära sig om en människa när man umgås med dom 24 h om dygnet ( nästan) och mitt dåliga samvete har det spelats lite på så nu måste jag börja sortera igen. Hehe. Jag som var så nöjd med att jag separerade på glas, papper och avfall. =)

Borderline - Personlighetsstörning

De diagnostiska kriterierna för borderline-personlighetsstörning enligt DSM-IV lyder som följer:

1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
2. uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
3. uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, medicin eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livstil).
5. vissa kan uppvisa suicidala gester, suicidhot och ibland upprepat suicidalt beteende, eller självstympande handlingar
6. är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
7. känner en kronisk tomhetskänsla
8. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
9. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.

Aha upplevelser.

Tänkte skriva några rader om just Aha upplevelser.
Jag kan lugnt erkänna att jag får mer än en om dagen.
Finns nog inte så mycket som är bättre en just den känslan när myntet trillar ner, kopparna hoppar in i skåpet, ljuset går upp eller just att alla åror är i vattnet. Finns så många benämningar på det.
När man helt plötsligt inser att 1 + 1 faktiskt är 2 (och man förstår varför det är så.)
När det där med adverb och substantiv går in. (Varför man nu ska lära sig det)
När man löser en ekvation (för att genast glömma bort hur man gör igen)
Men har gått o grubblat på nått och får det förklarat och man utbrister Aha.
Det ologiska har blivit logiskt.

Det är ju inte så att jag är dum, nej nej. Jag har bara lite otur när jag tänker.

Moving Forward








Vill tillägga i dagens inlägg att det jag skrev om sist inte är något jag har problem med för tillfället. Jag skrev nog mest ner mina tankar för att jag vet att det har varit ett problem för mig och jag vet att det lätt skulle kunna bli ett problem igen om jag inte håller koll på mig själv.