döende

Japp, håller på att hosta ihjäl mig och kan knappt prata.
DET ÄR RIKTIGT JÄVLA SYND OM MIG

inte en gång till......

Jag tänker inte låta det här hända en gång till. Inga fler skador på min kropp. Hur mycket ångest jag än har, hur dåligt jag än mår, hur illa livet och mitt psyke än behandlar mig. Så inte en gång till. Det är främsta prioritet nu.

Jag vet att fredagens händelse va helt och hållet mitt eget fel. Under förra veckan fick jag för mig att nyckeln till lyckan ligger i en smal figur och i det perfekta förhållandet. O om man inte har det så ska man iaf ha gjort karriär Jag fick lite lätt panik. Jag satsade på det första. Även fast jag vet att ett förhållande det är absolut ingenting för mig. Jag har testat. Det funkade inte. Min min plan va iaf att om jag bara blev lite smalare. Så jag levde på ostmackor och popcorn större delen av förra veckan och slarvade med medicinerna. Sen drack jag på fredagen, det va väl antagligen inte den smartaste iden jag har fått i mitt liv. Jag visste redan innan att det skulle gå åt helvete, men jag valde att inte se varningssingnalerna och körde på. Det ångrar jag bittert idag. Jag vet att jag måste acceptera och gå vidare nu och det ska jag göra med. Kedjeanalysen inför tisdagens terapi är gjort och jag vet precis vad som gick snett. Nu behöver jag bara vara mer uppmärksam på mig själv så att jag inte gör såhär emot mig någon mer gång.

Jag måste väl även säga att jag har varit lite övermodig och sett mig själv som fullt frisk nu ett tag. Men jag får nog backa tillbaka ett steg och erkänna för mig själv att min sjukdom lätt får överhanden om mig fortfarande om jag inte är försiktig och lyssnar till mig själv.

Jag börjar skolan om snart en månad. Jag är livrädd och då menar jag livrädd, har redan börjat vakna kallsvettig om nätterna. Men jag tänker ge det ett försök. Jag tror att det är viktigt för mig att komma ut bland folk och få lära mig hur man beter sig i ett socialt sammanhang. Jag har verkligen jättesvårt för det. När jag öppnar munnen så kan det bokstavligen komma ut vad som helst och oftast i fel ordning med. Det är nått jag måste jobba med. Misstänker att folk skäms när dom har med mig någonstans. Och det är väl också en av anledningarna att jag inte vill följa med på saker där jag vet att jag behöver vara social och prata.

Nä nu ska jag väl sova. Ska ha hand om Linnea imorgon. Heeeela dagen, från morgon till kväll. Spännande men ändå otäckt har bara haft henne ett par timmar åt gången förut, men hon är en glad liten groda och hon bryr sig inte så noga om hennes faster kan prata svenska eller inte. Hon älskar mig ändå och jag henne.